Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Chartres, den heliga staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-118
på-]{+på+} den omgivande verkligheten; rationalismen är hans rätta
andliga atmosfär och inte mystiken. —
Ja, det låter ju säga sig. Men fullt så enkelt är det nog
ändå inte.
Starkare än kanske något annat folk med keltiskt inslag
voro — före kristendomen och före romaretiden — de
gamla galliska stammarna behärskade av sin säregna
hedendom, druidernas religion, som var i hög grad fylld av
mystik — jag ska strax återkomma till den. Och när
kristendomen sedan kom till Gallien, vilken myllrande mängd av
underbara tempel för den nye guden växte inte upp i detta
rika land, vars romanska och gotiska katedraler i mängd, i
storhet, i skönhet och i prakt överträffa allt vad andra
länder ha att visa. Och vi ska inte bara tänka på de stora
katedralerna — man kan promenera omkring i någon
landsortsstad eller by, dit man händelsevis förirrat sig —
och plötsligt stanna, häpen och betagen, inför ett litet
kapell, som i sin djärva, spänstiga resning mest liknar ett
juvelskrin eller ett enda, sirligt ciselerat smycke. Eftersom
denna dignande rika skörd av skönhet ju inte vuxit upp av
sig själv ur jorden och myllan, men vuxit ur levande
människosjälar under den ena generationen efter den andra, så
måste man erkänna, att det är en besynnerlig anda av
rationalism, vars starkaste manifestation är, att den av den
tyngsta och mest verklighetsfasta materia, den livlösa och
oformliga stenen, skapat en oförgänglig värld av mystik,
verklighetsfrämmande och tyngdlös, men levande i varje
linje av ett skälvande och glödande liv.
Den påstådda franska materialismen och rationalismen
har även många andra egenskaper. Finns det över huvud
taget någon enda stor och gripande idé, som inte i
Frankrike fått ett religiöst värde, ett värde långt utöver gränserna
för individens liv? Hemligheten med den tjusning, som
Napoleon utövade över fransmännen, låg i hög grad däri,
att han gjorde äran till en religion. Nationalkänslan torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
