Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Chartres, den heliga staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-122-]{++} fredsvänlighet, förstås! — men han åsåg intresserat, hur de
andra excellenserna, presidenterna och ministrarna slaktade
rapphöns, kaniner och harar i tusental. Villebrådet säljes
sedan till konservfabrikerna, och pastejerna ätas sedan upp
av det trogna franska folket och de en smula godtrogna
utlänningarna.
Därefter komma de stora vidderna, de breda
odlingsbygderna med fri horisont, där fälten med det unga vetet
avbrytas endast av byarnas tornspiror och små, gråa stenhus
med röda tegeltak. På kullarna höja sig alltjämt små
skogsdungar, mer liknande parker än det vi nordbor kalla skogar.
Här var fordom, före Kristi födelse, Kamuternas land.
Liksom alla andra folk på jorden voro även de
galliskt-kel-tiska karnuterna gränslöst tappra. De kommo slutligen i
krig med den romerske fältherren Julius Caesar, som dock
besegrade dem, vare sig nu detta berodde på övermakt,
bättre beväpning och utrustning, större klokhet eller än
större tapperhet — sådant vet man aldrig.
Karnuterna hade emellertid sig anförtrodd vården av alla
de galliska stammarnas gemensamma religion, och det är
därför de i detta sammanhang bli intressanta.
Denna hedniska religionsform har inte lämnat efter sig
några som helst skrifter, ej heller några som helst av
människohand byggda minnesmärken. Den äldsta litteratur,
som finns om dem, är tillkommen i England och är starkt
påverkad av kristendomen. De enda pålitliga anteckningar
om denna religionsform som finnas ha skrivits av Julius
Caesar i »De bello gallico» (band VI, kap. 13—14). Några
minnesmärken i form av tempelruiner eller sådant kunna
inte finnas, helt enkelt emedan galliernas religiösa tro
förbjöd dem att bygga några tempel.
För dem var religionen någonting så levande, att den
måste utövas i en levande omgivning, ute i naturen, alltså,
ty endast där kunde gudarnas närvaro förnimmas så starkt
som de ansågo nödvändigt. Dock inte i vilken natur som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
