Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Franska helger och högtidsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-130
samtliga-]{+samtliga+} de mindre helgon, som i den katolska kalendern
inte ha någon egen dag.
Annandag påsk och annandag pingst blevo officiella
helgdagar först genom lag av den 8 mars 1866.
Med detta hade Frankrike fått sex kyrkliga helger —
vilka landet har ännu. Till dessa ha anslutit sig tre
världsliga festdagar.
Det urgamla bruket att fira nyårsdagen bekräftades av
regeringen genom en kungörelse av den 13 mars 1810.
Genom lag av den 7 juli 1880 bestämdes, att den 14 juli
skulle firas som en hela landets nationaldag till minne av
Bastiljens stormning den dagen år 1789.
För att fira minnet av det vapenstillestånd, som avslöt
världskriget, beslöt deputeradekammaren den 10 november
1921, att den 11 november skulle firas som allmän festdag
om den infölle på en söndag, i annat fall skulle årsdagen
firas på närmast efterföljande söndag. Sommaren 1922
ändrades lagen därhän, att den 11 november skulle firas som
en laglig fest på vilken veckodag den än infölle. —
Så ha alltså under den historiska utvecklingen i Frankrike
två stora, officiella helgdagar blivit placerade tätt inpå
varandra i början av november månad, vintermörkrets och den
sorgetunga regntidens början. Båda dessa dagar äro, om
också inte officiellt, så dock enligt hela folkets eniga
uppfattning, ägnade åt döden och minnet av de döda. Den
religiösa helgdagen till minnet av alla små okända helgon, vid
vilkas gravar underverk skett, infördes i den frankiska
kyrkan år 835. »Armisticedagen», den världsliga helgdagen till
minne av vapenstilleståndet av den 11 nov. 1918 — »den
enda lyckliga dag, som kriget givit Frankrike», säger man
här med bitter besvikelse — infördes alltså år 1922.
Den som älskar att filosofera över folkens historia har här
ett rikt tillfälle till betraktelser rörande det franska folkets
öden under de nära elvahundra år, som i tiden skilja dessa
båda helgdagar åt. Man inser säkerligen utan svårighet var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
