Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Franska helger och högtidsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 133
över-]{+över+} ett femtiotal hektar runt en hög kulle, Mont-Louis, från
vars topp man har en underbar utsikt över Paris. Vid
kullens fot står, vänt mot staden, Bartholomés’ ståtligt vackra
Monument aux Morts, som bildar fond mellan höstnakna
träd, när man från huvudingången går uppåt stora vägen.
Det har sig emellertid inte så lätt att komma dit. Stora
köer av svartklädda människor vänta utanför de
sidoin-gångar som ligga närmast de sökta gravarna, och sedan man
med möda lyckats tränga sig igenom huvudingången, kan
man endast steg för steg långsamt pressa sig framåt stora
vägen. Det gör ett gripande intryck att se dessa kompakta
folkmassor, alla svartklädda, alla absolut tysta, alla med
blommor i händerna — kyrkogårdsblommor utan doft —
alla bleka, nästan vita i ansiktena och med svarta ögon,
som brinna och lysa av återhållna känslor. Så kommer det
rastlösa livet en gång om året ihåg de bortgångna och
uppfyller med intensiv rörelse denna sällsamma blandning av
en de dödas stad och en den omätliga tystnadens park, vars
helgd går omedelbart tillbaka till den urgamla franska
druidreligionen utövad i levande, skymningsdunkla
skogs-tempel.
Ty fastän hela detta kolossala område en gång verkligen
varit park — en park till det sommarnöje, som jesuitpatern
Lachaise, konungens biktfar, fick som gåva av sitt
biktbarn, den saligen avlidne kung Ludvig XIV — finns här
ingenting som för tankarna till levande och växande liv, än
mindre någon den minsta prägel av kyrklighet, vilket man
väl kunde ha väntat på en så klerikalt betonad plats och
vid en kyrkofest som denna. Nej, inga klockor ringa här!
Inga religiösa processioner få äga rum — jag såg inte ens
en enda präst under hela tiden jag gick därute, men
prästernas frånvaro behöver ju inte betyda någon
demonstration mot de rent mänskliga känslorna vid sidan av kyrkans
officiella tro, den kan mycket väl bero därpå, att prästerna
i allmänhet väl ha sina familjegravar ute i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
