Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Franska helger och högtidsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-134-]{++} År 1804 förvandlades den gamla jesuitpaterns magnifika
sommarnöje till allmän begravningsplats, officiellt kallad
»den östra» till skillnad från »den norra» och »den södra»,
vilka otympligt byråkratiska namn naturligtvis ingen
människa bryr sig om. De tre största kyrkogårdarna i Paris ha
i dagligt tal behållit sina historiska namn: Pére Lachaise
— Montmartre — Montparnasse. Dessa äro de förnämsta,
men inom stadsområdet finnas ytterligare 10
begravningsplatser och strax utanför murarna ytterligare sex.
— Ach längtansvärda och bortskymda skjul,
under de susande grenar,
där Tid och Döden en skönhet och ful
til ett stoft förenar!
Denna bellmanska kyrkogårdsstämning dyker upp i mitt
minne, medan jag och min vän vandra omkring och se på
»berömda gravar».
— Til dig aldrig Afund sökt någon stig,
Lyckan, eljest uti flygten så vig,
aldrig bland Grifterna ilar.
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?
bryter fromt sina pilar.
Jo, jag tackar jag! Ingen avund, ingen jordisk lycka mer
-— och ingen fiendskap!
— Jordens Oro Wiker
För en fröjd, som varar.
Graven allt förliker,
Himlen allt förklarar.
Undras vilken kyrkogård och vilka gravar Johan Olof
Wallin tänkte på, när han skrev denna sin egen gravskrift?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
