- Project Runeberg -  Svart på vitt /
152

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Mademoiselle Alice

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-152-] Vid huset några steg längre fram stod en liten folksamling
utanför ett öppet fönster i bottenvåningen. Alla pratade,
skrattade och skämtade med någon, som satt innanför
fönstret. Och när jag kom fram, såg jag henne.

En medelålders kvinna satt inbäddad i en sjukstol.
Hennes vackert rundade, stora ansikte var dödsblekt. Hennes
tjocka hår var svart och hängde ner över ryggen. Hennes
ögon voro stora och mörka och hade en sällsam trött glans

— när man sett den en gång, glömmer man den inte — det
är blicken hos den, som förtroligt umgås med döden. Jag
stannade, hälsade på folket och dristade mig så småningom
fram till den unga damen med en vördsam bugning. Jag
var nykommen till staden och behövde träffa en tvätterska,
om hon inte möjligen visste .. .?

Jo, det är här, det! svarade hon muntert, och lade ned i
knäet den sömnad hon höll i sina långa, smala händer. Och
så ropade hon på sin mamma, gumman kom, tvätten
avtalades, och jag gick vidare.

Sommarsolen strålade, akasieblommorna hängde i klasar
i träden, floden porlade blänkande blå, de små
bogserbå-tarna puttrade i svarta rör, och pråmskeppama svuro med
långa stakar i nävarna. Och jag gick där och funderade på
det kvinnoöde jag sett genom fönstret. Feber — förlamning

— allvarlig historia? — eller hysteri och inbillningssjuka?
Nej, det luktade feber i min hand, sedan jag hälsat på
henne ...

Genast jag var hemkommen, frågade jag värdfolket på
mitt lilla hotell.

— Ja, visst skulle ni träffa mademoiselle Alice! fick jag
höra. Den stackars flickan! Så har hon suttit nu i elva år,
och alla tycka vi ju så synd om henne. Hon är alldeles lam,
så att kyrkoherden måste gå till henne, för att hon skall få
bikta sig. Men han är ju så snäll, gamle kyrkoherden! hon
är också mycket snäll — hon fick det där vid
tjuguårsål-dern — och hennes mamma tvättar alldeles utmärkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free