Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hänryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-161-]{++} verkligen göra många besynnerliga erfarenheter! Tänkte
jag-
Hela koret var som en jättestor snödriva av vitklädda
kon-firmationsflickor. Mitt emot dem sutto pojkarna och bildade
en svart, men intensivt rörlig fläck i tavlan. Enligt det
gamla franska bruket äro nattvardsflickorna i minsta detalj
klädda som brudar — vit lång klänning, lång vit tyllslöja,
som fästes vid håret med en krans av orangeblommor.
Pojkarna äro analogt klädda till ett slags brudgummar — en
smula lantliga i svart kavaj, svarta knäbyxor, halmhatt
och en stor vit rosett om vänstra armen. Då de flesta av
barnen äro mycket små — vanligen elva å tolv år gamla, endast
fåtalet, barnen från rika familjer, få vänta tills de fyllt
femton å sexton år — inser givetvis läsaren, att bilden av alla
dessa nattvardsbarn samlade en vårmorgon framför altaret
i en katolsk medeltidskyrka är rasande pittoresk — och för
resten gripande vacker.
Mässan började och utvecklades i vanlig dramatisk
ordning. Den unge vicaire, som tjänstgjorde i stället för den
gamle kyrkoherden, gjorde alla de marscher och
kontramar-scher, bugningar och knäböjningar han skulle göra för att
värdigt förbereda Guds ankomst. Ty enligt katolsk
uppfattning är den oblat, som vid mässans höjdpunkt lyftes i
mon-stransen av prästen, ingalunda en symbol av Gud, men Gud
själv! Vi protestanter få ju aldrig se vår Gud, endast tänka
oss honom — men katolikerna få vid varje mässa med egna
ögon se Gud, ty den lilla vita, cirkelformiga oblaten i
mon-stransens mittpunkt blir, när korgossen vid ett givet
ögonblick pinglar i en liten silverklocka, förvandlad till Gud
själv, inför vilken hela församlingen faller på knä. Mässans
hela mening är egentligen endast att leda församlingens
känslor i en skickligt beräknad stegring fram till
transfor-mationsundrets heliga stund.
Jag satt där och iakttog intresserad främmande folkslags
seder och bruk, då en förfärlig tanke slog mig: det är väl
11 — Svart på vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
