Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Skönhetens gudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETENS GUDINNA.
Under skrik och vapenslammer strömmade germanerna
in genom palatsets portar och uppfyllde gårdar, trappor,
salar och gallerier. Deras hövding, långhårig, klädd i
djurhudar och prydd med stora, skramlande smycken av silver
och guld, gick skrattande med svärdet bart i handen inåt de
innersta rummen. Där mötte honom den romerske
ståthållaren.
— Du är besegrad! ropade germanernas hövding emot
honom. Du måste dö!
Romaren såg på honom lugnt med orörligt ansikte och
sade:
— Mitt liv tillhör endast mig. I dag ha ni besegrat oss.
I morgon skola vi besegra eder. Och de besegrade skola dö.
Germanerna sorlade kring sin hövding och ropade:
— Döda honom! Han hånar dig!
Men romaren lyfte sin hand till lystnad:
— Ingen kan hindra er att göra allt vad edra dåraktiga
lustar begära. Men innan ni börja det förstörelsens verk ni
längta efter som om ni vore barn, måste jag säga dig,
barbarernas konung, en hemlighet.
— Den hemlighet min fiende lär mig kan aldrig gagna
mig, svarade germanen.
— Den hemlighet jag nu vill lära dig, den går från folk
till folk och ger åt ingen någon fördel emot andra. Men om
du inte känner den, då vet du om livet, om dess allvar och
höghet inte mer än djuren veta, som irra vilda omkring i
ditt hemlands stora skogar. Kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
