Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-179-]{++} och klättra i bergen, om man — liksom alpflickan — har
sitt arbete däri och låta skuggorna breda ut sig i dalen bäst
de önska!
— Skilj mitt och ditt!
Giv var man sitt —
si! då får fanen intet!
Men det var min gamla mormor, som hade det till
valspråk. Och det finns nog mer likhet än så mellan den
gamla, för länge sedan döda lilla kvinnan med höknäsan,
de svarta pepparögonen och den beska sältan i orden, snabb
som en fågel i alla sina rörelser — och den ännu levande
gamla damen med håret som en silverhjälm över den hårda,
rena pannan — en likhet, som kanske kommer av samma
oböjliga styrka, som växer i strider och blir bara fastare av
prövningar, som mött på den väg, där hon med sagolik
tapperhet gått fram genom mycket, som var tungt och svårt.
Men hennes ögon äro lika klara, lätt gäckande, alltid
lekfullt ironiska, även i allvaret — och hennes stämma är
alltjämt lika ren och silverklar — unga flickan på sjuttiosex
år, bara!
Nu ska jag passa på och fråga! Det är mycket jag ville
veta — till exempel: hur ska en riktig man vara?
— Han ska alltid bevara två månader av mor!
— Jag är rädd, att det där låter som en gåta? Ska han
äga så mycken moderlighet i sitt hjärta — som ju bara är
en mans hjärta?
— Är det bara, det?
— Eller ska modern ha så stor plats i hans liv som två
månader av de nio?
— Vore det för mycket?
— Nej! Men han ska ju också forma ut sitt liv till egen,
personlig klarhet —?
— Ja, naturligtvis!
— Alltså: en man ska aldrig förlora »tvåmånaders-res-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
