Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-211
åt-]{+åt+} konungen! Och folket glömde sin gamla misstro! Vid
riksdagen i Örebro 1614 fick man så bevittna det märkliga,
att konungen, mot ständernas räddhåga och försiktighet,
hävdade deras rätt att jämte honom stifta lag! Ty hans
mening var den, att ständerna föreställde folket. — Det
kom sig nog av mångahanda skäl, kanske mest av att han
själv behövde de lagar han föreslog.
I spetsen för en segrande här får konungen allt större
makt över folket. De stora krigen och de stora äventyren
kommo; Sverige blev en storstat, folket levde i bitter nöd
här hemma, men sände armé efter armé ut till den
främmande, förbluffade världen. Konungamakten blev allt större,
på den vilade ju ansvaret för dessa äventyr, även om
följderna i sista hand gingo ut över folket — det var kriget,
som sammangjöt de båda makterna, så länge fara rådde —
men det blev alltid en livssak för folket att snarast möjligt
åter ta väldet i egna händer.
Så kom regeringsformen av år 1634. Den ville sörja för,
att rikets styrelse inte skulle behöva stå och falla med den
personlige konungens egen kraft, samt att regeringen vid
konungens liv och död, närvaro och frånvaro, sjukdom,
hälsa eller omyndighet, kunde bestå av sig själv, regenten
månde sedan vara en man eller »övermaga eller fröken».
Det blev alltså en byråkratisk och aristokratisk
konstitution, som huvudsakligast ordnade ämbetsverken till
effektiva förvaltningsorgan. Kungamakten bestämdes inte
närmare, den förutsattes enligt gällande hävd, uttryckt i lagens
konungsbalk och i kungaförsäkringen. Riksdagen
behandlades knapphändigt. De fyra stånden ordnades — med nära
nog alls ingen makt åt bönderna — och dessa ständer
tillerkändes rätt att sammanträda vid kröningar och »av andra
märkliga orsaker», men knappast för andra allmänna
angelägenheter, vilka förnämligast skulle avgöras av regeringen
och de föreskrivna årliga ämbetsmannamötena. — Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
