Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-212
regeringsform-]{+regeringsform+} har betydelse som en teoretisk grundval, men
kunde svårligen tillämpas i praktiska livet.
Karl XI förde sakerna till sin spets. I
suveränitetsförkla-ringen vid 1680 års riksdag hette det bl. a., sedan
rådsinstitutionen avvisats i ordalag, som formade sig till en dom
över den klassegoistiska högadeln, att alla riksens ärenden
avgjordes av konungen och alldeles berodde av hans egen
rättvisa dijudikation och högförnuftiga förordnande, samt
att han därför som en myndig konung, vilken efter lag och
laga stadgar styrde riket sino som’ sitt eget av Gud förlänta
arvrike, vore allenast inför Gud responsabel för sina aktioner.
Och man gick än längre! Man förklarade, att svenska
undersåtar sedan gammalt tillåtits att komma inför
konungens tron att själva dess nådiga förklaring uti deras
angelägenheter få inhämta. — Konungen skulle nådigt
förklara för folket dess angelägenheter! Det var förtroende!
Men det var nödtvunget. Landet var ödelagt, folket var hart
nära att komma i livegenskap under stormännen —
konungen var en folkets man, och hans envälde blev folkets
räddning — för den gången. Han krossade högadelns makt
och gjorde själv genom reduktionen den revolution, som de
fattiga undersåtarna inte mäktade göra. Han gjorde det bl. a.
för att stärka landets försvar — han var en bra man, och
en god kungagärning gjorde han. De ekonomiska
grundvalarna för riket murades fastare än någonsin, och de sociala
förhållandena voro under hans regemente sundare än mången
annorstädes på den tiden. Därtill hade den svenska
storstaten räddats från upplösning och utvecklats till en
militärstat av första ordningen — och däri låg faran!
Arvet från fadern förskingrades av sonen, som övertagit
riket såsom sin privata egendom med rätt att fara fram hur
han ville. Ty så hade kungamakten ökats. Straffet gick ut
över folket — för undersåtarna har envälde alltid lett till
fördärv, även när det uppstått som den bästa räddning i ett
nödläge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
