Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-214-] Framemot år 1755 samlades emellertid hovpartiet kring
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika för att utvidga
konungamakten.
Mot dem riktades från rådspartiet tidskriften En årlig
svensk, som från sin givna synpunkt diskuterade
författ-ningsfrågorna. Kring denna tidning började striderna vid
1755 års riksdag. Den 5 nov. inlämnades det av Höpken
författade och av samtliga riksråd undertecknade memorialet
angående konflikten med konungen, som å sin sida
förklarade sig inför ständerna. Han ansåg det vara sin lagliga
rätt och plikt att skärskåda rådets rådslag och vota och
dessas överensstämmande med hans ed och samvete samt att
därefter tillkännage sina tankar. »I annor händelse vore jag
mindre betydande än den ringaste landets inbyggare, vilken
ingenting mot övertygelse och samvete kan påtvingas.»
Han ville hellre återgiva sin kungliga spira än föra
densamma med ängslan och utan konungslig värdighet.
Ärendet hänvisades till en stor sekret deputation i
riksdagen — och efter några dagar kom konungen med en ny
skrivelse, i vilken han högst väsentligt prutade ner sina
anspråk och teg med hotet om abdikering. Den stora
hemliga deputationen gillade rådets uppfattning, och samtliga
stånden antogo en skrivelse, som för framtiden fastslog, att
rådets beslut, fattat med föreskriven pluralitet, var att anse
såsom konungens beslut, som icke vidare kunde av
konungen prövas, utan borde ovillkorligen och utan uppskov
genom hans underskrift till verkställighet befordras. —
Konungens nederlag blev fullständigt, när ständerna i en
skrivelse av den 26 maj 1756 uppdrogo åt rådet att anskaffa
en kunglig namnstämpel för regeringsbeslutens
undertecknande, när konungen vägrade.
Så drev folkmakten sakerna till sin spets — man söker
förgäves efter något förtroende för konungamakten. Den
politiska utvecklingen blev redan 1720 kopplad in på fel
spår, som förde till förvirring och upplösning. Dock hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
