Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-222-]{++} Om jag räknar upp ovan nämnda namn — och tänker på
många andra — så är det självklart endast för att göra ett
slags resumé av de svenskar, som därute i världen numera
representera det annars tämligen dimmiga begreppet Sverige.
Vilka andra svenska namn äro mest kända utomlands?
»Den heliga Birgitta», förstås! Ännu vid världskrigets
utbrott funnos två kloster av San-Salvatororden kvar.
—-Gustaf II Adolf är känd i Tyskland! Och Karl XII i
Frankrike — mest tack vare Voltaire, förstås. — Strindberg! både
i London, Berlin, Wien och Paris!
Jag har träffat fransmän, som av nyfikenhet försökt läsa
vår »frejdade sagoförtäljerskas» storverk, Gösta Berlings
saga. De ha dock inte begripit ett ljud! Är den där Gösta
Berling svenskarnas nationalhjälte?!? ha de frågat. Ni, ett
folk av idrottsmän, ingenjörer och konstnärer — vad ha ni
att göra med den där försupne prästen, kemiskt fri från
humor, men full ända upp till halsen av en härsken
pigroman-tik och ett amoröst svammel, i vilket inte finns en enda
droppe sund och blodfull kärlek!
Det blir inte stort bättre om man förklarar, att den
svenska diktens mest älskade hjälte heter Fredman, vilkens
epistlar ej ska läsas, men sjungas! En utlänning, som försökte
sälta sig in i det där — avis rarissima! — skulle snart tröttna
och ovillkorligen fråga:
— Sups det verkligen så hemskt i Sverige? Melodierna
äro ju vackra förstås — men det är ju fransk musik lånad
utan omskrivning!
Ur detta dilemma försökte jag en gång klara mig genom
att för några franska vänner sjunga: »Här är gudagott att
vara—».
Sedan jag översatt texten och förklarat sammanhanget
med examenshippan på Eklundshov och det där, fick jag
ett maliciöst småleende till svar:
— Det behövs nog ett rusdrycksförbud i Sverige!
På vilket jag svarade, icke utan hetta, att vi äro nog kloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
