Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-228-] Gifter han sig i det främmande landet, vilja barnen aldrig
höra talas om att de skulle vara av svensk härstamning.
Nationalitetskänslan sitter mycket löst — i gengäld blir
svensken starkt nationalistisk i sitt nya hemland! Behovet
av nationalitetskänsla finns alltså — i Amerika blir
svensken ivrig pan-amerikan och i Tyskland patetisk
pan-ger-man! i Frankrike blir han fransk chauvinist och i England
brittisk imperialist!
För utlandssvensken lever ofta minnet av Sverige kvar
som minnet av en gammal mor, med vilken man inte varit
så sams som önskligt kunde ha varit.
För att motarbeta emigrationen har man försökt
intressera svenska jordbrukare för en kolonisering av ödebygder
i Norrland. När man någon gång hör talas om dessa
kolonister, är det i samband med deras oftast hopplösa kamp
— inte mot den karga naturen, men mot de svenska
ämbetsmännens byråkratism. Att svensken dock av naturen är en
god jordbrukare — när han får vara i fred för byråkraterna
— framgår av koloniträdgårdarna utanför våra stora städer.
Att svensken i allmänhet skulle vara en romantiker, som
saknade sinne för livets realiteter, det är ett prat, som man
ofta hör, men som är grundfalskt och hemmahörande
endast i en romantiserande fraspsykologi. Att svensken är en
verklighetsmänniska, sedan den ungdomliga romantiken
dunstat bort, och att han särdeles väl förstår att ordna åt
sig det verkliga livet i verklighetens värld, det framgår
kanske bäst därav, att den svenska fackföreningsrörelsen
anses vara en av de bäst organiserade i världen, jämförlig
endast med den tyska, men bättre än den splittrade
engelska och ojämförligt bättre än den nästan betydelselösa
franska. Kooperationen har, trots alla »folkpsykologiska»
olycksprofetior, fått en stark ställning i Sverige — likaså
sjuk- och begravningskasserörelsen. Den statliga
pensionsförsäkringen har väl knappast i något annat land nått en
sådan fasthet som i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
