- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
16

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå in igen. Men han står kvar, han sätter hatten på huvudet
och låter sedan handen betänksamt stanna i skägget.

Ja, vad allt har inte hänt där inne i stillheten denna
kväll!

Getterna se honom och höja åter ett smärtans rop
tillsammans, deras ålderdomliga, långskäggiga huvuden nicka
förebrående mot mannen. Han går till dem, lossar deras
tjuder och för dem in i stallet, de trippa och trängas kring
hans ben med styvsint tramp.

En kvinna kommer ut med fart ur stugan, sätter i väg
över backen och snubblar in genom häbbrets låga dörr.
Kommer ut igen med mjölsikt och skinka och grynpåse
under armen.

Mannen sticker fram bakom lagårdsknuten, av oro far
hans näve upp och ner genom skägget.

— Hur går de nu då?

— Bara bra, gå han bara å sköt sitt å håll sej i jesse
namn ur vägen!

— Skrik inte, skrik inte, hon kan höra’t där inne!

Mannen står ensam kvar på backen. Han är gårdens herre,

men han tycker att han går i vägen för sig själv i dag. Det
är då också en underlig sak att få ett barn så här på gamla
dar; en förstfödd son åt en far, som är över de fyrtio åren
och varit barnlöst gift i mer än tjugu år.

Han vänder äntligen ögonen bort från sängkammarfönstret
och får benen med sig genom grindhålet och ut på vägen
neråt liden.

Daggen har fallit. Kvällen är kylig, gräset vid vägkanten
snärjer sig vått kring hans näbbskor. Han trampar tungt,
där han går, av oro och ansvar känner han sig gammal
vorden. Skuldrorna spännas bredare ut vid tanken på, att
nu ska sonens börda fram i livet. Spänstiga, mjuka knän,

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free