- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
17

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stor och tung kropp, nacken styv — så ser han ut, där han
kliver i väg utför vägen och vänder in på gångstigen genom
skogen. Armarna äro krökta av arbete, händerna hänga
tunga med fingrarna ohjälpligt kroknade av nyodlingens
möda. Ögonen ligga tätt invid näsroten och äro ljusa och
hårda som is, munnen är bred och skarpskuren under
slätrakad överläpp, hopbiten bistert över hakans bockskägg. Han
var en gång i tiden baptist, och kanske var det då han lade
sig till med denna fason på skägget.

Han går i svåra funderingar, och ögonbrynen ömsom
höjas och dragas samman med täta rynkor medan han stirrar
rätt in i himlen, som om han i den skylösa öderymden
sökte hjälp.

Det är det här med barnet.

När ett sådant litet liv är fött till världen, måste man
vara noga på alla vis, det är en hel del att göra och man
måste väl och länge tänka sig för.

Glädjebarn må det kallas, det har nu äntligen kommit. Och
en son blev det. Hur sant står det inte skrivet i det heliga
ordet: Barn äro en Herrans gåva, livs frukt är en skänk. —

Det är så. Allt vad Herren säger är sant. Ju äldre en
blir, dess mer förstår en av denna sanning. Om också allt
annat i världen brister, så står ändå gudsordet fast som
hälleberget.

Mannen strök hatten i nacken och log ett tungsint leende
mot himlen: tack, Herre! Tänk att du gav mig en son ändå
till slut! Tack i evighet, Herre!

Ja, väl må människan mycket tacka sin Gud. Hur skulle
man annars kunna bestå en enda dag i möda och farlighet?

Mörkret lever här nere i vildskogen, doften av kåda och
barr går som en andning ut av sömntunga grenar, natt-

2. — Kock, Timmerdalen.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free