- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
18

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sången brusar tung genom mosskyrkans valv mellan
hundraåriga pelare. Hur skulle människan ensam kunna reda sig
mot dem som bo där inne, fördömda själar och bortjagade
onda andar?

Mannen som går utför stigen ser sig omkring. Han är
redan djupt inne i skogen, högt över hans huvud synas
tallarnas svarta kronor luta sig tillsammans för att dölja
himlavalvet, ännu varsnades nog att ljuset var där ovan.

Men här nere är mörkt. Mannen går och tänker på
mycket. Med inga ord skulle han kunna förklara sina
funderingar, men han ser så tydligt inom sig allt som far honom
i sinnet.

Väl ändå att man inte är synt. En och annan människa
får ju gå omkring i denna förbannelsens värld med den
bördan att kunna se det som man inte borde se. Man kan
känna igen dem på deras vita, dödsförskrämda ögon. Deras
läppar mumla ständigt namnet, som ensamt kan frälsa från
allt ont de måste se, Jesus Kristus, Guds enfödde son. —
Sådana människor ha ett svårt liv att leva.

Den Gud vill straffa ger han syner. Men det kan nog
också hända vem som helst, att man blir fast för att se det
som tydligen inte är. Och ser man det inte, så hör man.
En människa suckar så tungt bredvid en — men där finns
ingen. Man hör dem tala, de byta ord och svara varandra

— men där finns ingen. Gud hjälpe den ensamma
människan, utan skydd mot de osynliga! Amen.

Mannen går fortare vägen fram, och mörkare blir det,
ju längre stigen löper in under hängande valv, mellan kådiga
stammarnas pelare i mosskyrkan. Över honom är allting
svart av mumlande kronor och gungande massor av grenar.
Här och där glimtar fram en liten fläck av himlen, ljus i
sommarnatten högt där uppe.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free