- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
19

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En orre spelar där inne — något dunkar? En hare, som
löper över mossa och lösa stenar? Eller blodet bara, som
bultar i örat? Tjuter inte räven, det lät så långt borta?
Skriker inte lommen ett dödsbud över sjön där nere? Vem
gällde budet? Gud, hjälp oss, hjälp oss!

Ingenting kan höras, tycker man ändå sen man lyssnat
en stund — bara näbbskomas fras genom gräset där man
går.

Vem vet nu det minsta vilka alla de osynliga äro, alla
de underjordiska? Säkert äro de äldre än Gammel-Erik och
hela hans anhang i helvetet. Ja, tusentals år äldre rentav.
Åtminstone funnos de här i Sjödalen långt innan någon av
hemmafolket hade hört talas om den Onde. Så sägs det. Det
är kanske på det viset, att fulingarna från avgrundsriket gå
för sig och ha sitt att göra enligt Herrens nådiga vilja,
medan de osynliga leva för sig och sköta sitt verk. När man
nu rätt betänker detta, och när man vet, att här i dalen
finnas på sin höjd — ja kanske tjugu människor? — säkert
inte mer — måste man då inte varje ögonblick ha Gud för
ögonen och Namnet på sina läppar? Jesus Kristus, förbarma
dig! Överallt går Gammel-karn med de små svarta andarna
och lurar i ondo på våra fattiga själar. Runtomkring oss,
i luften, i skogen, i bergen, i jorden leva de osynliga. De
synta säga, att luften är så full av de grå gamla, att de
trängas omkring människorna, de smyga sig till
kroppsvärmen, förstås. Och ibland komma de under stövlarna, när
någon levande tar ut steget för hastigt. Då går det illa. —

I en sådan värld är ett barn fött, inte alldeles utan synd
heller, det måste som sant är sägas. Arvsynd har det att
bära, smuts av orent modersliv klibbar ännu vid dess skinn.
Barnaföderskan är ingen riktig kristen, hon måste först
återupptagas i församlingen; den lille är en odöpt hedning,

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free