- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
20

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemfallen åt evig fördömelse, innan han renas och föres,
tvagen i dopet, till Kristi öppna famn.

Så vet man också, att nyfödda barn få ont av de osynliga,
de ha blivit bitna, varma blodet har sugits ur deras små
värnlösa kroppar, de ha slagits med lamhet och lyten, de ha
bytts bort och i stället ha kommit vanskaplingar med svullna,
stora huvuden och ynkeliga kroppar, ingen mat kunde förslå
åt sådana, men aldrig i livet orkade de växa och deras blod
var alltid kallt. Endast Ordet kan skydda den odöpte i
vaggan. Bibeln måste ligga under barnets huvud, elden måste
brinna i spisen natt och dag, stål måste läggas i lindan. —

Mannen har gått så många gånger den här stigen, att
hans fötter av sig själva finna sig fram. Natten är inte som
annars — en vägg av mörker runtomkring — nej, mörkret
är vidöppet åt alla håll, det ligger på samma sätt mil efter
mil bort igenom bygden, man kan gå där in och vidare in
och längre in, timme efter timme, utan att finna en levande
kristen människa. Men Herren bevara en för att gå in för
långt om natten! Man må vara glad, om man får gå i fred,
ensam på gångstigen under tunga grenar. Man må vara glad,
om inte ur djupa mörkret ropar en röst, som aldrig borde
höras — eller kanske kommer någon? Näbbskor tassa efter
en i spåren, näbbskor tassa bredvid en mellan träden,
näbbskor tassa framför en, fast man vet hur ensam man är.
Kanske möter man en kall och klibbig hand, som far över
strupen för att känna hur blodet går varmt i en levande
kropp?

Nu öppnar sig skogen i en glänta, mörkret lättar och blir
blånande skymningsdunkel. Högst uppe mellan trädtopparna
ser man åter himlen, blek och skälvande av ett fjärran ljus
i rymden. Ett stycke från stigen uppåt gläntan ligger en stor

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free