- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
21

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berghäll, som stiger jordfast upp ur mossa och grus. Det
är Brudstolen, i berget där under bo de osynliga, vättama
med vitermor. En man har sett vitran där, hon satt på
stenen, klädd till brud. Det var en morgon i solrinningen.
Grådagern var kommen i kalla gryningen. Men när
solljuset for in mellan röda tallstammarna i skogsgläntan, då
smalt bruden undan, blev som en skugga på stenen bara
och var borta.

Mannen visste, att stenen fanns där nu, men om natten
vågade han inte se däråt. Han förstod nog ändå. Farfar
brukade gå dit och tala med vitermor, när det var någon
hjälp han ville ha. Å ja, far hade nog varit där han också,
fast han aldrig nämnde något om sådana besök. Han var
en sträng kristen, far, och med trollen ville han inte befatta
sig, sade han. —

Nej, tänkte mannen, det går inte an att leva i fiendskap
med det underjordiska gråfolket. Guds ord är starkt, ja det
är som hälleberget, och det måste man tro på. Men världen
är stor, och Gud måste vara överallt, skogarna i dalen äro
milarna vida runtomkring, människorna som bo där äro
inte många. Om Gud bara ett ögonblick skulle glömma dem?
Eller inte hinna fram, när faran är över den, som går
ensam i skogen? — Nej, man ska inte tjäna trollen, inte
ge bort sin själ, det ska man inte, men man ska hålla god
grannsämja, det är alltid säkrast, ingenting nyttar det till
att komma i ovänskap med den man inte kan se.

Det finns en och annan, som håller sig vän med vättama
i jorden. Ingen kan märka, att de farit illa av sådan sed.

En fick en silversked till skänks, bara för att han gav de
osynliga ett fat gröt när de begärde. Fatet blev tomt och
skeden låg där i stället för träsleven.

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free