- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
22

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För några år sen fick en bonde på samma väg en ko.
Han stod på lagårdsbacken. Då hörde han bredvid sig en
röst, ingen såg han, men den främmande sade: Vill du
byta? Ge mej getterna dina, får du en ko av mej. — Bonden
svarte ja, förstås, och knappt var ordet sagt, förrän hans
fyra getter på backen voro borta. Han gick in i lagårn, och
där stod kon, rödbrokig och grann, en fullkomligt god ko,
som levde i många år och gav bra mjölk och välskapade
kalvar.

När man ser sådant med sina egna ögon, tänkte mannen,
då ska man akta sig för farliga ovänner.

Han var just nere i daldjupet, sjön var inte långt borta,
då hörde han, att skogen omkring honom blev levande.
Träden andades och mörkret rörde sig. Det var något, som
hävde sig upp där inne och närmade sig.

Mannen stannade som en sten i jorden. Han kände som
isvatten över hela kroppen, läpparna sökte efter Namnet,
men han hörde sin egen röst tala: Vitermor — kära
viter-mor!

Då blev han rädd. När man vet, att man är ensam i
storskogen om natten, vill man inte höra något sådant. Han
började springa och sprang för kära livet neråt sjön. Den
kan inte vara långt borta, tänkte han.

Det var bara skog runtomkring honom, och han tyckte
att skogen reste sig upp, höjde sig sakta på rötterna ur
mossan. Ingenting hördes, som liknade vanligt ljud, men
ändå kände han detta mummel och tummel i luften, detta
fasans ljud som blir, när något vidunderligt reser sig upp
och kommer — det är här, det lutar sig ner —

Mannen, en gammal, vuxen man, sprang där nere på
stigen i daldjupet. Han sprang, så att näversulorna knappt

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:10:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free