- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
23

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörde marken, han krökte ryggen under språnget och tog
framför sig med händerna — så for han fram ur mörkret
och tumlade vettskrämd ner på Långsjöns strand.

Mittöver det stilla, blanka vattnet lyste ett fönster i
granngårdens manbyggnad på andra sidan. Över honom stod en
liten stjärna i kalla rymden, den var så blek, att den knappt
märktes, den flämtade som ett ljus, när det ska slockna.

Och fönstret, som syntes på andra sidan sjön, från
människoboning, den enda inom håll, det lyste då så välsignat
rart. Mannen stod och såg på det ljuset — och medan han
såg, kom han att tänka på sitt ärende. Han skulle ju gå till
nyodlingen ett slag, men den låg inte åt detta hållet. Då
skulle han ha tagit av där inne i skogen — men det var
inte att tänka på. Man fick vara glad, om man bärgade livet,
det var Tore-natt, den farligaste av veckans nätter.

En ljusning av fri rymd låg över sjön, bakom honom var
något svart, som sträckte sig ända upp mot den ensamma
stjärnan. Mannen gick dröjande några steg utmed stranden,
vattnet låg alldeles orörligt, torr fjolårsvass knastrade under
hans fötter. När han kommit längst ut på en liten udde,
vände han sig hastigt om och såg uppåt liden han kom
ifrån. Nu såg han sin egen gård ligga halvvägs på höjden.
En liten gulröd ljusprick plirade ner emot honom ur
kammarfönstret — där inne var det hon låg med barnet. Så
högt uppe — så långt borta — hur ska man komma dit
igen?

Det är en liten naken, bävande människosjäl, som står
där nere vid Långsjöns strand, vad nytta har den ensamme
av sin starka kropp, när själen darrar inför döden? Nio
björnar har mannen dödat i sina dar, inför de ilskna
grisögonen i en töcken väldig lurver har modet aldrig svikit

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free