- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
24

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom, men suset av nattens okända fasor gör honom
ständigt på nytt till ett litet barn./

Man borde inte ha gått ut i kväll, det förstod han nu,
men inte tänkte han en smul på förut att det var Tore-natt
heller.

Kunde de nu bara skydda barnet hemma? Det var kanske
ohjälpligt förlorat?

Ty far och farfar och farfarsfar visste, att barn, som
födas på Tore-dag kunna se de osynliga, de äro liksom
närmare sådant ofolk. Torsdagsbarn se allt som är gömt för
andras ögon, det är liten glädje med det. Ha de tänkt på
den saken därhemma, må tro?

Åter såg mannen dit upp till hemmet — då var där en
ny liten ljusprick, som lyste ur stugan. Så visste han, att
bästa lampan var tänd i salen, inte för grannas kvinnor,
som fingo äta barnsängsgröten hos mor i kammarn. Nej,
bästa lampan tändes i salen för de osynliga, där dukades
gille för dem, som ingen kunde se. Det var Tore-natt, och
det visste folket därhemma.

Inte hade mor själv därhemma kommit att tänka på detta
med gillet i salen åt de osynliga, det förstod mannen gott.
Men grannas mormor, som var hos henne i denna tid, hon
vet mer än andra, det är hennes verk, förstås, att lampan
lyser i oeldade storstugan. Hon är klok, Maj a-gumman, hon
har hjälpt många — och stjälpt också, hon är alltför kunnig,
men det får man inte låtsas om. Son hennes var drinkare
förr — då dog en kvinna bort i kyrkbyn. Maja tog sig dit
och kom hem igen med brännvin, som hon gav sin son att
dricka. Och efter det brännvinet drack han aldrig sådant
mer. Han blev tyst och skygg som en förlorad, det sägs, att
hon först hällt brännvinet i mun på den döda i kyrkbys-

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free