- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
26

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte låta skrämma sig, man kan ju gå så stilla och varsamt,
så stör man ingen och har inte ont gjort.

Far berättade förr i världen om en lustigkurre, som bodde
bortom kyrkbyn, neråt ådalen. Han var en torsdagspojke,
syner såg han, men aldrig var han rädd. All förborgad
kunskap kände han, men lärde aldrig bort den. Han fick en så
god död i bössan, så ingen kunde tro’t som inte såg’et. Det
var något med en orm, som skulle stoppas levande ner i
pipan och skjutas ut med ett skott en torsdagsnatt. Allting
dog i alla fall, som den karlen sköt efter. Han blev aldrig
rädd för någonting, han var högt buren från dopet i kyrkan
och ända hem, det var över fyra mil. —

Ja, bara man går så här tyst, så tyst och stilla, så
kommer man ju bra fram i mörkret. Skogen sover, ingenting
syns och ingenting hörs.

Man ska få se, att det här går bra hela vägen ända hem.
Jesus Kristus vare evigt lovad!

Det var heller aldrig värt, att de osynliga försökte sig
på den där ådalingen. En gång låg han och brände kol
långt bort sin kos till skogs. Om natten vaknade han i kojan,
i dörren lät det illa, som när en gris sitter fast. Han upp,
förstås, och där satt mycket riktigt en gris i dörrhålet och
sparkade och ville in, men så stopp det var, för yxan låg
på golvet, och stål kan trollet inte komma över. — En sån

en då till att låta illa! tyckte ådalingen och sköt ett skott

på grisen för ro skull. Då skrek det i skogen från alla håll

ända upp mot fjällen: Han har skjuti farmor — han har

skjuti farmor!

Och grisen var borta, aldrig fick han något för det.

Om prästen vore lärd på rätta sättet, skulle han kunna
göra mycket till gagn och hjälp. Men i stället gör han
många gånger tvärsemot vad som efter gammalt skulle vara.

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free