- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
27

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är nog gott och väl att vara en god kristen, vem är
inte det? Men därför behöver en inte förakta klokhet och
kunskap. Rätt ska vara rätt, prästen får säga vad han vill,
pojken är min och högt ska han bäras från dopet, eftersom
det har blivit så illa, att han kommit till världen på en
toredag. —

Men då hjälpte det inte, mannen måste stanna, och när
han stannade, blev han som nerisad över hela kroppen igen.
Och lika mörkt, lika tyst var det. Han kom inte längre. Han
visste varför. Han var vid Brudstolen. Läpparna öppnades,
men de voro alldeles styva. Ordet ville inte fram. Han frös
i hela munnen, kroppen vändes mot Brudstolen i gläntan.
Han ville inte dit, men dit gick han. Stenar snubblade han
över, grenar och ris brakade under honom. Han ville inte
dit, men dit gick han i blindo. Is var över hela hans kropp,
han såg inom sig ett annat ord, nej, han såg det inte, han
hörde det, han kände det. Vitermor —! Han ville inte dit,
men där stod han nu framför Brudstolen. Och lika mörkt
var det, lika tyst i hela den stora, ödsliga sjumilaskogen.

Vad skulle det sägas nu efter gammalt —?

Farfar hade sagt — far hade berättat — nej, far berättade
aldrig hur det var. Hur var det? Vitermor —?

Mannen fick ord från någon annan, tyckte han, det talade
i hans mun något främmande.

— Vitermor, sade han lågt men mycket tydligt, det var
alldeles tyst i hela mörkret. Kära vitermor — som bor i
berge — som i berge bor — låt pojken, min pojke, bli stark
och stor — och aldrig rädd, men göra rätt — göra rätt och
bli — stark och stor, vitermor, som i berge bor —

Han kunde inte mer. Han hörde själv att det han talade
lät som vers, och den tanken skakade upp honom med en ny

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free