- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
32

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människorna kändes den bara varm och trivsam. Där var
en instängd lukt av många gamla kvinnor och av ett nyfött
barn, men det var ändå för dem ingenting annat än hemmet,
de ärvt efter många släktens arbete, och i dag hade där
kommit en ny ättling, en ny länk i kedjan från forna tider.

Mannen rätade upp ryggen och såg sig omkring i
kammaren. Tapeterna på väggarna hade han själv satt upp. Det
var när han för över tjugu år sedan tog sin kvinna till sig
vid Mikaeli tid om hösten. Vid julen stod deras bröllop.

Över dörren, låg och snedvriden, stod skrivet med
gammaldags snirklade bokstäver en hel del, som inte så noga
kunde läsas i första ögonkastet. Han visste vad där stod,
och hustrun visste det också, de hade många gånger läst det
tillsammans, medan de gingo i barnlös väntan under långa,
långa år. Det var stora bokstäver och siffror i flera rader.
Överst och längst till vänster, tätt under taklisten, stodo
tecknen OBJ 1634. Sedan fortsatte raden: BEJ 1636 —
K E O 1659 — A D O 1663 —.

Hela raden ända ut, och nästa rad och raden därunder,
såg ut på samma sätt, bokstäver och årtal. Bokstäverna
betecknade namnen på dem, som blivit födda i denna
kammare, de hade brukat jorden och lämnat den till ett gott arv
att väl vårdas av kommande släkten.

Ända till LOD 1729 voro namnen målade med samma
stil, det hade alltsammans blivit gjort av målaren det året
efter märkena i gamla Bibeln. Sedan var ättetavlan fortsatt
så gott man kunnat utan målares konst. Sneda, nästan
oläsliga bokstäver följde ända till sista namnet i nedersta raden:
J P A/23 septembris 1842.

Det var Johan Peter Andersson, eller Jon som han hette,
mannen själv, som satt på sängkanten nu hos hustrun och
läste de gamla namnen. Hon lät också ögonen maktlösa

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free