Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glida däröver, denna stund gav henne glädje för hela livet.
Redan i morgon dag skulle med kimrök och lim skrivas dit
ett nytt namn i outplånliga tecken: B J A/3 juni 1887, som
i evighet skulle betyda, att den dagen, den svåra dagen,
föddes till uråldriga ättens bestånd Bernt Johan Andersson.
Bernt skulle han heta efter en namnkänd storkarl, som
i livet gjort hustruns släkt hedrad vida omkring.
Den späde namntagaren krystade inne i byltet, det hördes
några ynkeliga pip, modern förde honom till rätta vid
svällande bröst.
— Minns du, sade kvinnan, att jag fick ett brännsår på
högra armen i vintras?
Mannen mindes mycket väl, det var mellan Sankt Knut
och Sankt Henrik, medan hustrun gick i den farliga mellersta
månaden. Han kände åter något inom sig vackla och skälva
inför det okända — hustrun vek undan lindan och tog fram
barnets högra arm, liten, knubbig, skinande röd. Utan att
säga något for hon med tummen över ett tydligt ärr på
barnets arm, strax ovanför armbågen, det var efter ett brännsår.
Mannen och kvinnan sågo tysta på varandra, deras blickar
blevo underligt skygga och vändes bort.
Det ljusnade där ute, morgonens kalla gryningsdager bör-
jade komma.
— Nu borde man nog efter gammal sed ha lagt en
silverslant i lindan, sade mannen sakta. Han ville ogärna tala om
sådant, som inte anstod kristna människor att göra.
Hustrun teg och tummade förläget på lindan — där var
en liten fläck, rund och hård.
— Har du redan —?
— Du kan väl förstå, att ja ville allt skulle göras riktit,
så att de ble säkert.
3. — Ko c h, T immer dalen.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
