Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mormor gjort i ordning, där var krut och vitlök och mycket
annat.
När det hade varit som mörkast ute, hade gumman hällt ut
krut på kökströskeln och tänt på för att hålla de onda borta.
Allt var gjort som det efter gammalt skulle göras och
mer än någon hört talas om förr, tyckte man. Mot jordens
hedniska makter var barnet skyddat. Om nu också Herren
Gud så visst ville bevara det mot den onde djävulen och
hans illsluga frestelser i livet.
Hustrun hade talat sig trött. Hon svepte in den lille i
byltet igen, fick honom med mannens hjälp till rätta i
vaggan, sedan Bibeln lagts på sin plats under den odöptes
huvud.
Sent omsider domnade kvinnan bort i sömn, där hon låg
uttröttad av den stora dagens vedermöda. Hennes hand hade
stannat i mannens näve, han satt fortfarande kvar på
sängkanten, sömnlös, tung till sinnet; men i hjärtat kände han
ändå fröjd.
Där ute såg han dagen bli allt ljusare. En vindfläkt rörde
björkarnas sömniga grenar utanför fönstret, löven glittrade
av dagg. Himlen var klar, ett solrött skimmer spred sig högt
uppe bland lätta morgonskyar. Gälla, pärlande fågeldrillar
trängde in i den högtidliga tystnaden.
I köket suckade en kvinna i sömnen. Nog var det väl
barnlösa granngårdshustrun, kunde höras, stackare hon!
tänkte Jon.
Han böjde sig lyssnande fram mot dörren till salen.
Ingenting särskilt var att märka. Genom den breda springan vid
tröskeln såg han ljusskenet från helgdagslampan, som brann
där inne ännu, medan de osynliga höllo sitt ljudlösa
barn-sängsgille.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
