- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
37

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tade han tre gånger efter dem och tänkte: rött hår å
tallskog växer allri på go jord. De där brännvine hon gav son
sin att dricka, de va alltför starkt för en kristen människa,
de tog bort själen ock, så kunni hon än må vara annars,
men de kommer inge gott ur en röhåri, de må en veta. —

Inte var han rödhårig själv inte, men bra nära, fast nu
började det redan komma grått i raggen. Blicken var ljus
och hård, ögonen hopträngda vid näsroten, munnen så fast
sammanbiten i hela sin bredd, att rynkorna grävdes djupa
från näsvingarna ner i borstiga skägget. Händerna höll han
nere i byxfickorna — vida mollskinnsbyxor, styvnade nära
till läder och blanka av nötning, insnörda i näbbskor av
näver. Vadmalsvästen var uppknäppt över blåskjortan, som
stramade kring halsen; brun och fårad var han i skinnet,
i vardera örsnibben hängde en smal silverring, och inne
i örat satt en liten gulvit hårtofs.

Hatten sköt han i nacken, pannan var blank av svett i
solgasset. Han kände sig ohågad, alldeles som dagen efter
ett svårt rus; nattens galenskaper pinade honom med dunkla
minnen.

Det var säkert Gammal-Majas fel alltsammans. Där hade
hon tassat strumpfota omkring i stugan och haft sitt för sig,
så att man blev hjärtängslig och bortkommen alldeles. Det
hade ändå varit så hårda saker att tänka på, när mor med
vånda födde barnet. Var det likt något, att en sådan
käring-fuling skulle gå hela dagen och aftonen och skrämma upp
folk, så att man blev alldeles som velig i mörkningen? Mor
fick dålig ro på så vis, och barnet är dock i Herrens
beskydd. En kristen människa går inte rätta vägar, när hon
far med gammaldags trolldom, nog är det en säker sak.

Men att pojken skulle till prästen redan i morgon dag,
det behövde man inte Gammal-Majas ord för att förstå. När

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free