Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man bor så här långt ute i obygderna ska man inte krångla
med dopet, baptisterna må säga vad det sen må vara, en
hedning är inte säker för allt ont som finns.
Det är en ljus och solig tanke i alla fall att ha ett levande
barn! Livsfrukt ger Herren i lön, tänk, gården ska ägas av
Bernt! Det är ju som om Jon skulle leva själv efter döden
— och far och farfar och farfarsfar — alla de gamla leva
än, deras blod har inte slocknat, det har gått med samma
livsvärme från far till son i hundratals år, och ännu lever
det!
Och gården — och jorden — och skogen är ännu deras!
Ja, när Jon tänkte på skogen, vände han blicken mörkare
neråt dalen. Det var inte alldeles sant. Skogen där nere från
Långsjöns strand och dalgången framåt, nära en halv mil,
den var liksom inte gårdens längre. Ett bolag från
kustlandet hade köpt sig rätt att hugga timmer där, Jon hade
inte kommando själv över den marken.
Det otyget gjordes för många år sedan. Men kontraktet
skrevs på femtio år, och det är inte halvgånget ännu. Tvi
för det kontraktet! Annars hade Lill-Bernt blivit hela
gårdens ägande bonde. —
Det är ett annat liv i markerna nu, när ljuset strömmar
ner över dem från höjden! Skogarna ligga som ett enda
brusande hav där nere så långt man ser åt alla håll, ljusa
och mörka vågor jaga varandra över de svartgröna djupen,
böljande tungt för morgonvind. Längst bort slår skogshavet
med gungande svall mot fjällen, ouppnåeliga vila de vita
snövidderna tätt under himmelens skyar, orubbligt fast står
den väldiga strandvallen i blånande fjärran.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
