Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden går så stilla, att det knappast märks.
Dagarna glida bort, månaderna gå undan, den ena efter
den andra, det växer upp en storm av brandgult och
guld-rött i löv och gräs, det växer upp en storm av svart i
rullande skyar, regnet viner, björkarna bli nakna, marken ligger
fattig och rinnande våt, skogarna mörkna.
Sedan kommer det vita ner, fjällen skymta som blygråa
skuggor bakom snöfallet, ty snön faller och faller, mera snö
faller, allt blir snö så långt man ser.
Då går man där i allt detta vita och tycker, att det ska
aldrig ta slut, ty så har det alltid varit, man minns inte
annat.
Men det frusna mjuknar, det börjar tina, det sjunker
undan, och medan man går där och undrar vart det tar
vägen, ser man en vacker dag, att det helt enkelt har
kommit fram en blomma på barmarken. Den blomman tar man
med sig, man visaT fram den och tycker att den är alldeles
märkvärdig. Medan man så går och letar efter andra
märkvärdiga saker, växer det upp en storm av grönt överallt,
våren kommer, solen kommer, gräset ser ut som om det
aldrig hade varit borta, det bara står där helt lugnt igen,
och flickan som bor i björken hon klär sig till brud.
En gud har gått fram i den nakna, frysande världen.
Sommaren går och tiden glider bort så stilla. Färgspelet
växlar på ytan, men tingens hårda grund står fast —
omärkligt skiftar dock även den, ibland ser man det, ett tak måste
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
