- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
42

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lagas, ett träd stupar, en sten faller sönder förvittrad och
skärvorna spridas, smulorna sköljas bort, allt föres undan
i den eviga strömmen, det som lätt är går med hast, det
tyngre följer efter mera långsamt.

Man blir äldre.

Bernt har blivit avvand, Bernt har fått en tand, Bernt
pratar, Bernt kan gå, Bernt har sagt ett fult ord, kan någon
människa begripa var han lärt sig det? Det kommer en ny
drängpojke.

Tiden går så stilla, att det knappast märks.

Skogen har fått ett rötsår. Här uppifrån ser det ut som
en liten kal fläck mellan sjöarna, alldeles som när malen
varit i pälsen, men fläcken är bra stor, och otäckt ser det
ut, när man kommit dit. Bara stubbarna stå kvar efter
träden, allt är nerhugget från roten och bortfört, man kan
se från stranden av det ena vattnet bort till det andra, och
däremellan är marken rödbränd av torka. Ett otäckt sår.

Det är i Vanumböndernas skog, som sjukdomen så far
fram. De sålde alltsammans till bolaget, hela byn, gårdar,
jord och skogar. Nu ligga stugorna öde, ingen bor där,
dörrar och fönster äro igenspikade, tallskog växer på
gärdena.

Jon på Åsen visste inte vad detta var för en tid, så hade
det aldrig varit förr. En vinter, när Bernt var fyra år, körde
Jon timmer åt bolagsfolket, som avverkade i grannas skogar.
De kapade måttligt, ingenting annat än stortimmer föll och
överåriga stammar, men fult såg det ut ändå, där de dragit
fram, god gärning kunde det aldrig kallas. Det var inte
heller bästa folket, som låg så där som löss och åt på skogen

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free