Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så att Jon på Åsen vill inte sälja sin gård?
Men det kostar pengar att vara rik. Han har väl råd att
betala ärlig skatt för sin dyra egendom?
Vad har han givit i utskylder hittills? — Småslantar bara!
Men nu är hans egendom värd tvåhundratusen, låt oss
säga tvåhundratusen, det är han bjuden, det får han vilken
timme han vill, bara han sätter sitt namn på kontraktet.
Alltså äger han i denna stund en förmögenhet på
tvåhundratusen kronor, han ska betala skatt för den summan, det är
bolagets vilja, och bolaget väljer taxeringsnämnd och alla
andra slags nämnder, bolaget äger så när hela socknen.
Bolaget är starkare än Jon på Åsen.
Detta är inte stöld, det är utveckling av äganderättens
begrepp, det är högre kultur. Här röjes upp i obygden,
plogen går fram i orörd jord och kastar maskar och gömda
kräk åt sidan, guld sår man för att skörda guld, och guld
behöver människan för att kunna leva.
Det är ynkligt att se dessa små åkerlappar — det är allt
vad gammaldags bönder kunnat få ut av markens rikedomar.
De föda sig knappast själva, och här kunde tusentals
människor få sin bärgning. Timmerdalen är ett industriland och
inte ett jordbruksland, det kan ju en blind se. Här ska växa
guld till stor välsignelse för hela folket.
Nu ska Jon på Åsen bli klämd mellan sköldar. Skatta för
tvåhundratusen, gubbe lilla! Men hur ska lilla gubben kunna
göra det? Inte har han några kontanta pengar!
4. — Ko c h, T immer dalen.
tr
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
