- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
52

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så fick Jon veta, att denne svartklädde man var skickad
av landets fader.

Bolagsherrarna foro ju fram i riket som storskojare,
de plundrade folket och togo jorden av bönderna och voro
så rika och mäktiga, att inte ens kungen fick någon hand
med dem. Han satt där på slottet i Stockholm och var så
ledsen att han grät, när han tänkte på sina stackars bönder
i landet, men han hade ingen styrka, han fick vackert bara
säga ja och amen till allt vad storkarlarna i bolagena
kommenderade. De hade tagit hela regeringen ifrån honom.
Kung fick han kallas, men han fick inte bära kronan längre,
inte ens när han hade främmande, den hade de tagit av
honom och sålt till utlandet och givit honom en annan i
stället av bara förgyllt papper, som han inte fick begagna
mer än en gång om året, när han skulle hälsa på riksdagen.
Men han var dock krönt och smord inför altaret, och står
det inte skrivet, att ni ska inte bära hand på Herrens
smorde?

— Jo, nog gör de väl de? sade Jon.

Ja, i Bibeln står detta ord skrivet, och är inte Bibeln för
mer än ett bolag? Är inte ändå Herren Gud starkare än
alla bolagsherrar i hela världen?

Och nu var kungen trött på detta spektakel. Han hade
lånat pengar, flera millioner, av sin kusin i Amerika, så att
nu skulle det bli ett nappatag om makten.

— Hur kunde han få låna så mycket pengar, då?

— Kronjuvelerna! viskade främlingen så tyst och såg sig
försiktigt omkring, att ingen skulle lyssna till denna
hemlighet.

Jon nickade ändå tystare och gick på tå till dörren, som
han drog sakta igen. Nu skulle man få höra!

Främlingen tog fram ett papper med stort rött sigill.

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free