Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är inte detta inspektor Johansson, i tjänst hos
Storfors sågverks aktiebolag? sporde konungens trotjänare, stor
i käften som en domprost.
Å jo, det kunde väl hända.
— Då vill jag bara säga det, att denne ärlige bondeman
Jon Andersson står under konungens och mitt beskydd.
— Detta kunde väl aldrig vara han, Erik Presson?
— Namnet är mitt, och ni ska nog få spörja hur det låter,
tyckte svartrocken vid köksbordet. I Herren Gud Zebaots
och i konungens namn frågar jag er: Vad har ni för
djävulskap för er här i skogarna?
Inspektor Johansson blev allt rundare i ögonen, han såg
fan i syne tycktes det, och till slut lät han:
— Ä de såna karlar komna hit på trakten, då ska ja be
att få gå.
Och på dörren gick han, ut kom han, och stack i väg
utför backen gjorde han som en skrämd ko.
— Man är känd, syns det, grinade främlingen åt Jon
över bordet.
Men nu skulle sakerna ordnas. Visste Jon egentligen hur
stor fara här var? — Nej!
Vad tänkte bolaget betala honom? Tvåhundratusen? Den
summan var bjuden bara för att få skatten opp i vädret, de
visste ju att han inte ville sälja. Inte ämnade de betala så
mycket pengar! Nej, länsman skulle komma och hålla auktion,
inga andra spekulanter skulle höras av än bolaget, de rika
hänga ihop, var och en får hållas i fred med sitt. På
auktionen bjuder bolaget nätt och jämnt vad som behövs, och
länsman smäller klubban i bordet. Så skulle det gå till här
som på alla andra ställen, det var redan ordnat ooh bestämt,
och länsman hade redan beställt gästgivarskjuts från
kyrkbyn hit upp.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
