Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manet av sin far, Anders Ersson, år 1781 för 66 riksdaler
och 32 skilling banko.
Många och gamla, gulnade och slitna voro de papper, som
breddes ut över köksbordet.
— Ja blir så tung i sinnet, sade Jon.
— Nog kan man tänka sig det. Om bara alla vore som
Jon, då finge bolagsherrarna aldrig sin vilja fram. Men
stordelen bönder säljer sina fäders gård till första bästa
krake, som kommer strykande på vägen, bara han lägger
fram de usla pengarna.
— Ja vill inte ha nåra pengar! sade Jon och slog ifrån
sig med båda händerna. Ja vill stanna där ja ä, å ha mitt i
fre, som de har vari förr!
— Just så är det rätt! Men denna fördärvliga girighet
överallt i landet har kommit ett jämmerligt elände åstad.
Och ändå står det skrivet i Bibeln, att människan ska inte
fara efter skatter som rost och mal förtära.
Främlingen lade tillsammans alla papper och gömde dem
väl i sin ficka, och han talade ännu många goda ord innan
han gick.
Jon satt kvar i köket. Lampan var tänd, en tjock rök steg
upp genom glaset, som var trasigt, men han märkte det inte.
Tankarna voro tunga, och bröstet var tungt, och det var
tungt, så tungt att andas.
Mor satte bort kopparna efter kaffet, som främlingen
druckit; ingenting sade hon. Lampan rykte, och ingenting såg hon.
Lill-Bernt satt lika tyst på golvet och lekte med mors
ullgamsnystan, som trillat ner från kökssoffan, där
stickningen låg i ett hörn.
Till slut steg Jon upp och gick efter bössan. Den skulle
göras ren och fin. Han skulle ha den med sig, när bud
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
