- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
58

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kallade bönderna att samlas vid kyrkan för att försvara
kungen mot bolagsherrarna.

Jon hade åtminstone samma rätt att bli lurad som de
tokiga.

Inspektor Johansson bodde för tillfället på vindskammaren
i Sjötorpet. Där satt han samma kväll och hade en glad
och trevlig stund tillsammans med faktor Erik Persson, som
kastat av sig den trånga svartrocken.

— Om en bonne här i fjällsocknarna hade hela hatten
full me gullklimpar skulle man kunna lura av honom
alltihop, bara man förlitar sej på Guds ord!

De granskade noga alla åtkomsthandlingar till hemmanet
Åsen, vartenda papper var i god ordning. Nu skulle lagfart
sökas, och sedan skulle bolaget få betala!

Den rikedom, som fallit över dem, var större än de vågat
hoppas. Femtiotusen hade de berett sig på att lägga upp,
men när gubben inte ville ha några pengar, så tackar man
för slanten, förstås. De hade svidande hårt fått lära sedan
barndomen vad pengar äro värda. De visste, att ingen
räknade dem som människor, om de inte ägde pengar. De visste,
att den som ingenting äger behandlas som ett själlöst djur.
Han får ingenting tänka, ingenting säga, ingenting göra,
som inte är trälens förbannade göra. Han har inte en
människas rätt i livet. Men kunde han bara skaffa sig pengar
på ett sätt som inte var alltför klumpigt dumt, då blev han
genast hälsad som en herreman.

Det som här långt borta i världen var nytt och okänt, det
var redan gammalt och vant för inspektor Johansson. Och
även för Erik Persson. Men han hade ännu i minne den
gamle bonden vid köksbordet, och därför kände han sig en
smula hjärtnupen mot natten.

58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free