Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden går — men inte längre stilla. Den kastar sig med
vilda språng som en rykande fors utför stupet, berggrunden
darrar under fallet, men vattnet rusar vidare fram genom
virvlar och skum, vidare, vidare — stackars den människa,
som ryckes bort av floden och kastas handlöst ner i djupet.
Tiden går, det blir sommar och höst, det blir vinter och
vår, det blir nya år, och åren gå, år efter år.
Från dalen söker sig sjöarnas vatten in i en liten å, som
snart växer sig bredare och djupare, den blir en älv, som
ung och stark går fram mellan stränder av skyhöga, mörka
skogar. Det är Svartälven, den gräver sin fåra allt djupare
ner, och stränderna stiga mot skyarna allt högre med
brusande vildskog, som böljar upp över åsarnas rundade krön.
Mil efter mil går älven fram genom samma land, som
i skapelsens morgon vräktes upp av en storm ur djupen,
men stannade förstelnat när vågorna hävdes för djärvt mot
höjden. Varende våg blev en bergås, varenda bergås blev
klädd av skog, så brusar nu vindens dån genom ändlösa
vidder av böljande kronor, de hölja alla branta höjder, de
resa sig i tunga massor över bergvågornas ryggar, de följa
utför branterna igen, ner i vågdalarna för att rusa fram över
nästa ås och nästa vågsvall, förstenat i upprorets ögonblick.
Mil efter mil far vinterstorm och sommarvind fram utan
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
