- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
65

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pojken var där. Han satt inklämd mellan silltunnan och
några rullar väggpapp i mörkaste skuggan. Kortet hade han
köpt. Han höll det framför sig och njöt med slöa ögon.

Där var nu Hon. På en grön strand halvlåg flickan, klädd
i bara en tunn baddräkt som en sjöjungfru. Hon stödde sig
på den ena armen och lyfte den andra till nacken, medan
mun och ögon sände ut ett strålande leende mot åskådaren.
Det var underbart vackert att se.

Vad den flickan måtte vara snäll!

Han hade ingen känsla av att vadmalskläderna voro grova
och fuktiga, att ylletröjan hettade om halsen, att fotterna
surrade av ömhet i stövlarna, att svetten brände under
mösskanten i pannan — han såg Henne, och då såg han även
sig själv som en annan. Ingen lycka är större än att så
kunna se sig själv som en annan än den man är — att i
sitt innersta känna sig rikare, större, mäktigare än alla andra
människor.

Handelsman ropade hans namn, men ingenting hörde han.

En gång till ropade handelsman — pojken stirrade
yrvaken upp, har var ensam kvar i boden, alla de andra hade
gått. På disken låg skinnväskan med traktens post, som
redan delats ut till dem 6om väntat.

Här var nu ett brev från Stockholm till Jon Andersson.
Är det från kungen, tro? Eller vad kunde det vara om? —
Handelsman var illa till sig, han stod vid disken och klämde
brevet. Det kunde inte hjälpas, han måste ge det ifrån sig
utan att få veta något. Pojken hade ingen reda med sig,
han tänkte bara på att få komma i väg nu. Ja, Bernt får
väl ta det med sig då till far. —

Bernt stoppade brevet i fickan innanför rocken, fick sina
paket med sig och krånglade sig ut genom dörren. Trött var

5. — Ko c h, T immer dalen.

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/3/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free