- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
72

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid sågen och lät ingen av arbetarna komma sig för nära.
Aldrig talte han ett onödigt ord.

Far och son lågo i sällskap med en främmande man vid
ena kortväggen. Bernt fick ligga närmast Lisan för värmens
skull. Vid långväggen mittemot dörren lågo åtta man i rad,
vid den andra kortväggen hade man kistorna och
nattsäckarna och matvarorna, en körare låg närmast Gullan.

Så gick hela vintern. Alla pressades tillsammans till ett
enda block, tycktes det, men i var och en låg och jäste
en tyst och oresonlig ilska. Jon var tjurig och Bernt var
butter, och båda visste att de voro bönder i förnedring.

Det började våras, och det blev snarare värre att leva.

Jon låg och väntade om kvällen, medan Bernt var till
handelsboden.

Det var skuggmörkt i kojan, eldhögen glimmade nästan
utbrunnen mittpå golvet, luften var tjock av os och stank
och svett och tobaksrök.

Han låtsades sova på britsen, men han hörde två män
tala med stillsamma svordomar sig emellan. Hostan gick sin
vanliga gång runt väggarna, en i sänder! var
värmlänningens order till lungmosarna, men det kunde inte hjälpas
att de ibland revo varandra med till en mångstämmig
lovsång ur djupet av granrisbäddarna.

När Jon blundade där nere i sitt mörka hörn, såg han
alltid inom sig samma synbilder. Där stack Sjödalsliden upp
i höjden, där uppe lågo säterbodarna i ungskogen, där
bredde åkerlappar och gärden ut sig i backarna runtomkring
Åsens gård, och dikesblommoma lyste i tjocka gräset —
där genom grindhålet såg han trädtopparna sjunka ner utför
liden, skogarna brusade i daldjupet, bortom småsjöarnas
blänkande vatten reste sig i fjärran vitnosen Jorm och

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free