Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon våndas där han ligger. Det rycker i hans kropp,
benen trampa, armarna krökas, nävarna knytas — han måste
vända sig på andra sidan.
Brännande hett är det svarta mörker, som sänker sig ner
över Jons själ när han tänker på, hur bolagskarlarna ska
dö under kniven. Det är hett, så att svetten spricker fram
i pannan på Jon, kunde man bara låta bli att tänka på
detta! Men dit måste han alltid till slut i tankarna, han
måste ta om knivskaftet, bara känna ett enda tag. —
Han spratt upp, när han hörde dörren öppnas. Bernt steg
in och stängde efter sig.
Några av karlarna där inne reste sig på britsarna. Han i
rödrandiga sticktröjan började hosta, han kunde inte släppa,
han hostade så att han kiknade. Sedan spottade han en
salva i eldmörjan och torkade sig om munnen, sträckte sig
efter några vedpinnar och kastade dem på elden. Han tog
fram under huvudgärden en sotsvart kortlek, mannen
bredvid honom satte sig genast upp, ingen sade ett ord. Han
i sticktröjan gav några kort, spelet var i gång, inte ett ord
yttrades, det gick ändå av gammal vana.
Hostan gick åter laget runt, några kroppar vändes tungt
i halvsömn. Elden flammade upp med klart sken, hästarna
hade lagt sig omkull på riset.
Bernt lade ifrån sig paketerna i matvrån, värmlänningen
fick sitt snus, han tog sig en ny och färsk och saftig buss
med det tänkvärda ordet:
— Rent väsen, sa Lort-Lisa!
Jon fick sitt brev, som han läste vid eldskenet, några
rader bara, skrivna med maskin. Sedan lade han sig stilla
ner.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
