Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ensam man sändes från Kummelnäs sågverk till verket
vid Gruvhamn, tvärsöver det breda vattnet, där Svartälven
mynnar ut i Östersjön, han var för resten i land ett tag på
Tjuvholmen; han rodde i en liten båt.
Vid Kummelnäs hade varit många funderingar och
yttringar bland arbetarna. Det hade blivit dem svårare och
svårare att träla, det var något inne i den levande själen
som tog emot och sade nej, hårdare och hårdare, nej, nej,
nej hördes det i varje fattig själ, man kan inte leva på detta
sätt. Många bördor ha vi burit, men denna är oss för tung.
Nu lägga vi den av oss. Måste man svälta under arbetet,
så kan man likaväl svälta och göra ingenting.
Så blev en man sänd från Kummelnäs för att höra med
kamraterna vid Gruvhamn, hur de tänkte göra där. Borde
inte alla på en gång sluta arbeta överallt, när ändå bara
hårda svälten gavs i lön?
Och mannen rodde över på en måndagsmorgon, det var
den 26 april, en vecka före pingst år 1879. Han var dalkarl
född och stabbläggare till yrket, bodde annars ett bra stycke
utanför Helgestad vid Svartälvens utlopp, platsen kallades
Lappstan eller också Lusbyn, där bodde så många fattiga,
som inte kunde få hålla till bland herrskapena i Helgestad;
många år efter denna svåra tid hängde han sig vid
Skönhedens kapell och blev på så vis slut.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
