- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
102

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men han kunde omöjligen komma loss ur sina egna ord,
och allesammans började tala i munnen på varandra.

Där var en ung man, som händelsevis kom i
landshövdingens närhet. Han hade litet mera reda i sitt tal, det
hördes genast — han såg säker ut för resten, pojken,
ljus-hårig och ljusögd, glad och frimodig, hovsam i sättet och
stark i själen av sin gudsfruktan och sin redliga vilja.

De andra fingo vara tysta, landshövdingen ville höra vad
denne unge man hade att säga.

Han gav kort och klart besked. Avlöningen kunde inte
räcka, de voro alla i skuld sedan vintern, de måste ju också
leva över sommaren och även nästa vinter, men efter de
nya ackordsprisen kunde de inte förtjäna mer än högst en
och femti om dagen, en stor mängd hade endast åtttio eller
nittio Öre. Nu ville de ha tillbaka förra årets löner, men de
ville inte göra våld, så hade de överenskommit, och ingen
hade blivit tvingad, alla gingo frivilligt med.

När de andra hörde detta tal, ropade alla, att det var
sant.

Då sade landshövdingen, att de som blivit tvingade till
detta skulle stiga fram. Ingen steg fram.

Han sade, att alla som gått med frivilligt skulle räcka
upp en hand. Alla sträckte upp sina händer.

Men det var omöjligt att de kunde få någon påökning,
sade han då. De skulle inte tänka på något sådant, det var
alldeles obilligt begärt. Det kunde aldrig ske.

De skulle sända en deputation till honom i morgon klockan
tio på rådhuset, så kunde de vidare få talas vid. Och den
här unge mannen skulle då vara med, det var
landshövdingens särskilda vilja.

Den unge mannen fick en så vänlig klapp på axeln av
länets fader:

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free