- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
108

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var mest äldre arbetare, som så skrämde upp sig
själva med onda tankar, där de lågo och grubblade i
mörkret. De voro bofasta vid verken, de hade var och en ett
enda litet rum, där de bodde med hela sin familj i någon
barack, som gav samma slags hem åt tjugu eller trettio
familjer. Det var ju i alla fall ett hem. Somliga hade också
en liten potatistäppa, på ett och annat verk fanns en skola
för barnen, och fattighuset gav ju ändå någon utsikt till
skydd på gamla dar.

Inte kunde man heller säga, att herrarna behandlade folket
illa. En och annan hade ord om sig att vara hatad. Men de
flesta voro bra nog gemena och vänliga.

Men de yngre, de lösa arbetarna, som kommo om vårarna
och foro sin väg om höstarna, de togo saken lugnare.
Storhopen låg i snarkande sömn, andra viskade och skrattade
tillsammans, detta var ett annat liv än att släpa i smuts och
solhetta! Och i morgon skulle slaget stå, här är tusen man,
fler kan det bli, tre- och fyra- och femtusen. Nog ska
soldaterna få stryk, om de sticka fram med skjutbössorna —
här ä gossar som ha varit med förr!

Vaken låg Gustav Carlsson också och funderade.

Djupt under sig såg han staden i sömn under skylösa
nattens himmel. Så många stugor och hus — och så små
de syntes! Ljusen släcktes så småningom i alla de tindrande
fönstren, det blev mörkare och mörkare där nere, snart sovo
väl alla i de tusende stängda hemmen.

Hamnen öppnade sig mot viken och viken öppnade sig
mot havet där utanför, längst bort låg ön som en skugga i
rymdens mörker över vattnet.

Åt andra hållet såg han Svartälven komma fram, bred
som en sjö mellan svarta skogsåsar.

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free