Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då är det ändå bara att sluta arbeta — så får man
allt det andra gratis. Det är den nya vetenskapen, som
blivit uppfunnen i utlandet.
Han anade dunkelt, att här, runtomkring honom mellan
snårena, låg färdigt det vapen, som skulle resas nu till
folkets försvar mot fogdar och fräcka herrar. Han ville vara
den, som tog det vapnet i sin hand och förde det i en
stålblank dödsstöt mot fiendens hjärta — men hur? Hans
ande famlade i mörkret, något såg han, något visste han,
men när han ville fånga ordet, då gled det undan
alltsammans i dis och dimma.
Så mycket var säkert: här var inte fråga om rätt eller
orätt. Livets rätt är klar: den starkaste får bästa maten.
Det är herrarnas enda rätt. Då gäller det att använda hela
sin styrka, att samla den där den bäst behöves och slå till
där den drabbar hårdast.
Hur ska nu dessa svaga, jämmerligt fattiga människor
kunna bli de starkaste i landet? De ska samla sig bara. De
äro mängden. De äro oumbärliga. Man kan helt enkelt inte
låta dem gå bort, då dör hela samhället. Om alltså alla
sluta arbeta på en gång — då måste man ge dem vad de
begära.
En stor förening måste bildas av alla arbetare i hela
landet, varenda en ska vara med. Och den föreningen ska
styras av en arbetare med hårda nävar.
När Gustav Carlsson tänkte sig själv som denne styrande,
blev det ett fröjdefullt ljus inom honom. Han såg en skymt
av all sorts mat och mycket dricka, han såg sig själv gå
klädd i vackra kläder genom fina rum, som voro hans, men
han skulle därför inte alls vara högfärdig mot de andra
arbetarna, snarare tvärtom.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
