- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
116

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men alla andra höllo sig lydiga och lugna. En ung man
som varit uppe i storskogarna ett ryck och satte en ära i
att se ut som en timmertummare, hade fått den meningen
för sig, att här hade arbetarna druckit champagne under de
goda åren, därför vart det ett sådant väsen när champagnen
tog slut.

I familjehusen gingo familj ef ruarna och visste inte vad
de skulle göra för att få tiden att gå. När de inte kunde
fundera ut något annat, gingo de till varandra och drucko
förmiddagskaffe och talade alla på en gång om denna
förfärliga strike, som arbetarna satt i gång. Den var en
dödssynd och ett oförskämt brott, och landshövdingen skulle
skjuta ner dem i rader bara, tio eller tjugu busar i varje
rad, det hjälpte alldeles säkert. Alla fruarna hade hört av
någon man, de flesta till och med i den egna sängkammaren,
hur illa det gick i världen, och därför visste de alldeles
säkert, att arbetarna voro okunniga, obildade, råa och
otacksamma mot sina herrar och välgörare.

Men där funnos även andra fruar, som visste, att
arbetarna i själva verket voro ganska snälla och tama, de
hade bara blivit upphetsade och vilseförda av någon
förbrytare, som var deras ledare och höll sig gömd i massan.
Nu skulle man visa de stackarna en smula vänlighet och
kärlek, så vände de sig nog med avsky bort från sin onde
förförare; man skulle skicka dit mat till dem av
över-levorna, de voro nog hungriga, man kunde kanske ordna
om ett kristligt föredrag eller ett vackert fosterländskt tal
för dem. Och för resten — ja, de fruar som inte tillhörde
sågverkssocieteten tyckte nog, att herrarna där kunde väl
behöva få en hälsosam kväsning. Och fruarna deras också.

Just då hördes något underligt utanför på gatan.

Det kom några hastiga rop, sedan blev allt tyst.

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:10:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free