- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
118

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han har vaknat, han sträcker på sig, han rör sig, han
reser sig, han går där nere på gatan med många tusen fötter,
många tusen svartnade ögon och tigande munnar — när
han talar, vad ska han begära av oss? Städer ska brinna,
rökmoln ska vältra tunga över hela Timmerdalen, gnistor ska
virvla i röda skenet av en världsbrand, blod ska strömma,
revolutionen heter hans dröm och framtids gärning — ty i
borgarnas ögon är han ingenting annat än pöbeljätten, vad
namn han än annars må ha.

Äntligen har han rest sig, den väldige! Äntligen är
tim-men slagen, måttet rågat, fördragsamheten slut! Äntligen får
kampen börja, människovärdet mot penningvärdet! Trälens
halsband, som man försökte smyga de egendomslösa om
halsen, det stramade för hårt och väckte de sovande. Äntligen
ha de vaknat, de många — men hur se de ut?

I led efter led tåga de fram utefter stadens största gator,
arbetare invid arbetare, alla så lika varandra, att de äro
som ett enda väsen, och dock så olika varandra som den
ena människan är olik den andra.

Vilka gestalter, som traska förbi i tystnaden! Ett ändlöst
tåg av flottiga mössor och slitna hattar, av glåmiga ansikten,
av blåmjölksbleka, magra kinder, av gråa skägg och släta,
unga läppar, av sneda axlar, böjda ryggar, hängande armar
och seniga, valkiga nävar. De bli nya i var minut, de komma
fler och fler, de ta aldrig slut. Trasiga rockarna hänga som
säckar över spinkiga kroppar, blusarna äro urblekta av sol
och svett, byxorna hänga i påsar där bak och fladdra med
fransar kring fotterna vid varje steg.

Varifrån komma de alla? Var ha de hållit hus tills i dag?
Man har ju sett dem skymta fram vid brädgårdarna och
på verkena, men herregud, det här är ju ett helt folk! Inte

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free