Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folken traskade ut till lägret med armar och händer fulla
av matkorgar, påsar och mjölkflaskor. Sådana äro nu en
gång för alla fruntimren — de ha även så många goda råd
att ge åt män i strid:
— Stå på er bara — tänk på att Gud ser er — laga att
de där styva herrarna bli kvästa — befall er själ i Herrans
händer — alla ska vi ju en gång dö — har ni inte en sista
hälsning till era kära därhemma?
Staden hade blivit febersjuk. Människorna yrade om
varandra. Tanken på att så mycket blod skulle flyta, så många
levande mördas, gav en våldsam fasa åt de godhjärtade
borgare, som levat mitt uppe i fredens välsignelse i många år.
Andra förhärdade sig och åkallade Rättvisans stränga
gudinna. Packet måsle straffas hårt, annars kunde inte längre
industrien utveckla sig, vem ville sträva för näringarnas
förkovran, om arbetarna skulle slå under sig vinsten och supa
upp förtjänsten? Nej, hårt skulle de trotsiga tuktas.
Men de rädda undrade, om några hundra soldater kunde
förslå mot femtusen förtvivlade och uppretade män. Tänk
om staden skulle bli jämnad med jorden och invånarna
ihjälslagna? Sådant hade hänt förr, tänk på år 71 i Paris!
Då blev ett plakat uppspikat på plank och husknutar. Det
var ett telegram, som kommit till landshövdingen från själve
kungen i Stockholm:
”Lugna alla välsinnade och varna alla orostiftare, ty
lång-modigheten måste hava en gräns. Kanonbåtar och militär
komma.”
Ja, den kungen är då en verklig fader för sitt folk!
menade de rädda. En krigsflotta på vattnet utanför lägret, kano-
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
