Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De ä ett nödrop av herrarna! Håll ut bara, kamrater!
Så ger nog patronerna med sig!
— Kungen ska ta dem i kragen, så mjuknar nog språket
på dom!
Dalkarlen var redan på väg ner från talarstolen, men han
vände och sprang upp igen.
— Kungen! sjöng han ut över mängden och tonen skalv
av harm och förakt. Vem litar på kungen här? Kan inte
folke lita på sej själv, så inte va de värt å lita på honom,
inte!
Det vart en häpen tystnad. En gubbe ropade:
— Han har ju tiligrafera te Kårre, spörs de?
— De har han! svarade masen. Å de va ett telegram,
som arbetaren kan gå sta å hänga sej i. Så här låter de:
Lugna alla välsinnade —
— De ä rätt!
— De ä ju arbetaren, som ä orolig?
— Står de inte dom oroliga?
— Dom välsinnade? Vicka ä de?
— Menar inte kungen att vi ä välsinnade?
Masen ropade och reste sin knutna näve:
— Lugna alla välsinnade och varna alla orostiftare —
de ä vi som ska varnas, vi arbetare! Vi ä inte välsinnade,
låter de!
Som ett enda brusande vågsvall steg rop och skrik av
harm mot talaren. Han väntade tills det åter blev tyst, då
fortsatte han:
— Ty långmodigheten måste hava en gräns, kanonbåtar
och militär komma! — Långmodigheten! Märk de orde!
Hur länge ha vi fått leva i elände? De har herrarna tålt bra
nog att se. Men nu har tålamode deras tagi slut. låter de!
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
