Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Erson tog av sig hatten, där han stod uppe på
talarstolen, han började sjunga, allt fler och fler stämde in,
till slut dånade psalmen tusenstämmigt omkring honom:
Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga,
på Honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilje bygga —
Med hårda pannor och rena hjärtan ha de våra i alla
tider mött sitt öde, fäderna gåvo dem alla från släkt till släkt
denna barnavisshet, att evigheten härskar med en god och
trofast vilja.
Ännu ägde denna tro sin makt över folkets sinnen. Knotet
tystnade, huvudena böjdes i bön. Ännu levde i så många
hjärtan undrets och gudadrömmens härlighet. Den värsta
tomheten var ännu inte kommen med svartbränd ödslighet
i härjade själar.
Större än vanligt voro dock de grupper som med
förbannelser gingo bort från de frommes bönestund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
